Kallblod & vikt: Ledbelastning hos tunga raser
Om du äger ett kallblod känner du igen den där alldeles speciella känslan: när stallgolvet vibrerar lätt för att 800 kilo ren hästkraft sätter sig i rörelse. Jag älskar min ”lille” (ett rhensk-tyskt kallblod med en mankhöjd på 1,65 m och ett hjärta av guld) över allt annat. Hans lugn, hans trygghet och den där trogna blicken är ovärderliga. Men handen på hjärtat: med denna massa följer också ett stort ansvar, särskilt när det gäller lederna.
När massa möter tyngdkraft
Vikt är ett ständigt diskussionsämne hos oss i stallet. Även om min stora kille har idealvikt och revbenen inte syns, men kan kännas, så bär han runt på en enorm massa. Det är helt enkelt fysik. Vid varje steg, varje travsteg och varje språng (ja, vi tar oss också an en liten cavaletti ibland!) verkar enorma krafter på senor, ligament och leder.
Jag oroar mig ofta för hur länge hans ben ska klara av den här belastningen. Kallblod har ju redan en tendens att stoiskt uthärda sina krämpor tills det helt enkelt inte går längre. Min veterinär gav mig rådet tidigt: ”Vänta inte tills han haltar. Stötta rörelseapparaten i förebyggande syfte.” Artros och ledslitage är tyvärr ingen ovanlighet hos dessa tunga raser, utan nästan förprogrammerat om du inte passar dig.
Kampen mot pulvret
Så jag gjorde det vi alla gör: jag köpte ledpulver. Burk efter burk. Dyra grejer med bra innehåll. Men jag hade inte räknat med min lilla finsmakare. Man skulle kunna tro att ett kallblod äter allt som inte sitter fast. Inte alls!
Dramat började vid morgonfodringen. Jag blandade pulvret i müslin – och han åt prydligt runt det. Krubban var tom, förutom en liten dammig hög i botten: det dyra ledpulvret. Försök två: Mash. Jag rörde ner pulvret. Han nosade en gång, rynkade på överläppen och välte nästan ut hinken. Till och med det gamla knepet att gömma pulvret i ett urgröpt äpple fungerade exakt två gånger. Tredje gången tuggade han på äpplet och spottade helt enkelt ut pulvret igen. Jag blev ju desperat. Vad är poängen med det bästa tillskottet om det inte hamnar i hästen?
Upptäckten: nuvallo move
I ett forum för kallblodsvänner stötte jag sedan på nuvallo move Snacks. Jag var skeptisk. Ännu ett fodertillskott? Men två saker gjorde mig nyfiken: för det första är det inget pulver eller pellets, utan funktionellt ledgodis som man kan ge direkt ur handen. För det andra är de utan vete och majs, baserade på linkaka och riskli. Eftersom många tunga raser också har känslig ämnesomsättning (tänk PSSM) är jag mycket noga med att undvika vete, majs och socker.
Innehållet lät precis som det jag letade efter: glukosamin, kollagen, MSM och hyaluronsyra. Allt i hög dosering, men i form av ledgodis. Jag beställde en förpackning i hopp om att jag den här gången inte skulle sitta kvar med produkten.
Fördelen med ledgodis: Äntligen stressfri utfodring
När påsen kom gjorde jag testet. Jag gick ut i hagen, ropade på min stora kille och räckte fram en nuvallo move Snacks. Han nosade, tog den – och tuggade njutningsfullt. Inget sorterande, inget damm, inget kladd i krubban. Jag hade kunnat gråta av lättnad.
Eftersom min häst väger betydligt mer än ett halvblod på 500 kg har jag anpassat doseringen. Rekommendationen ligger på 6 Snacks dagligen för en genomsnittlig häst. Eftersom vi snarare spelar i 750–800 kg-klassen ger jag honom 8 Snacks om dagen. Det är det som är så genialt med det här formatet: jag behöver inte väga något. Jag sticker bara ner handen i påsen, räknar och ger dem som belöning efter ryktning eller arbete. Han tror att han får en godisbit, och jag vet att han får i sig sina lednäringsämnen.
Vårt resultat efter tre månader
Jag har nu gett nuvallo move Snacks konsekvent i drygt 12 veckor. Naturligtvis får jag inte komma med några medicinska löften här och påstå att alla hans krämpor har trollats bort. Men jag kan berätta för dig vad jag ser.
Mitt intryck är att han snabbare ”kommer igång” på morgonen när han går ut ur boxen. Tidigare kändes han ofta lite styltig och stel de första metrarna, särskilt när det var råkallt ute. Nu har jag känslan av att han är mjukare och smidigare i rörelserna redan från start. Även när han ska lyfta hovarna – vilket med ett tungt kallblodsben är ett riktigt träningspass för oss båda – verkar han mer samarbetsvillig, som om det kräver mindre ansträngning för honom att böja på lederna.
Sammantaget rör han sig med mer glädje. När vi galopperar över fälten känns han mindre ”stampig” och på något sätt mer elastisk. Om det sedan beror på kollagenet eller MSM kan jag inte bevisa vetenskapligt, men min magkänsla säger mig att stödet gör nytta.
Förresten: Eftersom vi på sommaren gillar att delta i kallblodstävlingar eller mindre ridklasser, är det viktigt för mig att dessa Snacks är ADMR-konforma. Jag behöver alltså inte oroa mig för dopning.
Slutsats
För ägare av tunga raser är vikthantering och ledskydd A och O. För dig som, precis som jag, har en häst som vägrar äta pulver och flytande tillskott, är nuvallo move Snacks en riktig gamechanger.
Det är så skönt att veta att de viktiga näringsämnena verkligen hamnar i magen och inte samlar damm på stallgolvet. Min stora kille älskar dem, han tål dem superbra (ingen uppsvälld mage, glänsande päls tack vare linfröna) och han rör sig nöjt. Mer än så kan jag inte önska mig som hästägare. En stark rekommendation till alla ”heavy weights” där ute!